.

Fy.. Att jag för snart tre år sedan skulle känna såhär trodde jag aldrig. Tidigare har det känts så himla skönt att äntligen ta den där efterlängtade studenten. Jag tror att vi alla väntat på den här dagen sedan den vi för första gången gick till sexårsversamheten som små oskyldiga fem- eller sexåringar. Jag såg mina fröknar från den tiden i förrgår tillsammans med årets lilla kull. Jag kan inte fatta att jag någonsin varit så liten. Samtidigt kan jag inte fatta att jag tar studenten och min tid i skolans beskyddande lilla bubbla är slut. Själv är jag ju bara 12 år fortfarande, för det är verkligen så det känns.

Det känns så otroligt konstigt att det inte går att sätta ord på det. Nej, tror jag får avsluta det här konstiga inlägget nu. Imorgon är det studenten och när jag vaknar på lördag kan jag inte längre räkna mig som studerande. Från och med då är jag arbetslös och arbetssökande, hur sjukt det än känns att säga det. Buhu, dags att åka och köpa en vattenfast mascara till imorgon.