.

Japp, det är precis vad jag är! Men det finns en anledning. Sorry för ett långt inlägg nu men jag måste verkligen skriva av mig lite.

Den här dagen har verkligen varit sämst. Först vaknade jag och mådde inte bra, ingen skola. Vid halv två var jag i alla fall i stallet och när jag mockat, fixat maten och fyllt på vatten i hagen var det något som höll mig kvar. På nått sätt kändes det som om jag skulle stanna kvar en stund så därför väntade jag lite med att gå hem. Därför tänkte jag att jag kunde fördriva lite tid med att pusta sadel och träns men nej. Då kommer en tjej in i stallet och ber mig gå ut i ridhuset för att hålla hennes häst som var blockhalt (=kan inte gå alls) så jag sprang ut dit. Där stod en annan tjej och höll i hästen och gjorde tummen ner. Well.. Benet såg inte alls snyggt ut. Stackars lilla (okej lilla och lilla..) hästen var chockad och hade ont så hon var dyngsur av svett, det droppade om hela henne och hon skakade och andades häftigt. I alla fall lindade de andra två tjejerna benet på henne och så lastade jag in henne i transporten. Hon hade inte lätt att gå men oj så duktig hon var ändå! Usch, stackars stackars pålle. Inte lätt med ett brutet ben, särskilt när man är häst. Jag hoppas verkligen att det går vägen nu men man vet ju aldrig. Även fast det inte är min häst blir jag så ledsen. I sånt tillstånd har jag aldrig sett en häst förut och vill aldrig se igen. Fy.

Efter en sån här skitdag vill jag bara gå och lägga mig och aldrig vakna mera. Blä, låt mig sova tills världen blivit bra igen.