.

På vår skiva, 29/5-09, fick vi vår motivering till klassbanden. Alla andra fick individuella och när det sen bara var två band kvar och vi var de enda som inte fått något förstod vi att vi skulle få något som var lite tillsammans. Nog måste jag erkänna att både jag, och säkert också Z, var lite oroliga för vad vi skulle få eftersom de som bestämde allt inte var några som gillade oss så särskilt mycket. Helt fel hade vi och de gav oss de bästa banden man kunnat få. Det kommer jag nog aldrig glömma, sjukt vad rörd jag blev. Minns nervositeten och pirret i magen när det var vi kvar. Oj vad glad jag blev, vi nästan kramade sönder varandras händer när vi lyssnade på motiveringen. Det måste varit den allra bästa motiveringen och namnen.


Ensamma vi ser er sällan
Inget kommer er emellan
Ni passar in på en välkänd historia
Ying och Yang

Det är ni, Linnea och Viktoria


Lite väl överförfriskade och slitet radarpar