.

Nu såhär några dagar efter studenten känns allt rätt tomt. Eller egentligen tror jag inte att jag fattat det, fattat att nu har livet börjat på riktigt. Det känns verkligen som om det var fullt ös, medvetslös  och nästa dag arbetslös. Man jobbade på i skolan alla år ända in i det sista och sen var det slut.

Tänk typ att du som liten sex- eller sjuåring kommer fram till ett hus som alla andra går in i. Där säger dina föräldrar åt dig att gå in så du går in lite försiktigt. Efter ett tag börjar man springa, man springer uppför trapporna och det går riktigt trögt. Ibland kan man springa lite nerför och ibland blir det pauser. Tillslut öppnar någon en dörr i huset och du kan bara inte stanna så du springer som bara den och så när du sprungit igenom dörren är du först lättad, väldigt lättad över att äntligen kommit ut! Sen inser du att du är helt ensam så du vänder dig om men ser att någon stängt dörren till huset. Det är typ så jag känner att skolan varit. Man har inte riktigt uppskattat det man haft där utan allt har gått av bara farten. Nu känns det faktiskt tomt. Vad ska man göra?